Det finns nog få saker som upprör den Kristna befolkningen (och en del andra) så mycket som tanken på att införa äktenskap för homosexuella. Då jag själv – om kristen – kan på ett plan förstå det, så förstår jag inte varför dessa personer inte ser både faran i och det religiöst onödiga i att låta ens egen religion styra lagstiftningen.
Vi förfasas över “muslimska fundamentalister” som vill införa religiös lagstiftning i ett land. Men den svenska kristna politiskt engagerade ser tydligen inte att de vill göra samma sak här, med att förbjuda homoäktenskap. “Men det är väl en skillnad!… Vi är ju kristna!” verkar de tänka. Men vari ligger skillnaden mellan att ett islamiskt land har en grupp som vill införa den islamiska religiösa lagstiftningen och ett kristen land som har en grupp som vill införa kristen religiös lagstiftning? Visst, KD och andra vill inte införa steningsstraff för äktenskapsbrytare, trots att det står i biblen, men finns det verkligen en principiell skillnad mellan de musklimska fundamentalister vi förfasas över och en kristen grupp som går emot att lagen tillåter homoäktenskap? “Jamen vi är ett land grundat på kristna värderingar och bibeln är emot homosexualitet”… jamen varför ska då vi uppröras över när ett muslimskt land inför sharialagar? “Vi är ju ett land grundat på islamska värderingar och Koran och Profeten är ju emot…”. Vad jag ser finns ingen principiell skillnad, utan endast en gradskillnad.
Om vi är det humanistiska och demokratiska land vi påstår oss vara och om vi verkligen upprörs och tycker det är fel att islamiska troende vill införa religiösa lagar i sitt land, så måste vi i konsekvensens namn låta bli att göra samma sak här. Vi kan inte peka finger på ett land som har religiösa lagar samtidigt som vi vill ha det här, bara för att dom är muslimer och vi är kristna.
Men bibeln då? Och vår frälsning? Hur är det med det om vi tillåter homosexuella att gifta sig?
Ja… bibeln är ju emot äktenskapsbrott, stöld, lögn, mord, etc. Hur påverkas min frälsning av att grannen begår äktenskapsbrott, eller att killen i kvarteret bredvid är en tjuv eller att det finns mördare i samhället. På samma sätt så påverkas inte min frälsning av att någon är homosexuell och bor ihop med sin partner eller ens om de skulle gifta sig… så varför bry sig?
Ja, för min del så tycker jag att kärlek är kärlek och alla ska ha samma rätt att få leva med samma rättigheter med den han/hon älskar. Vad man är tycker om homosexualitet ur religiös synpunkt så är det så att det påverkar inte din personliga frälsning om grannen är homosexuell eller inte eller om han/hon får gifts sig med sin partner. Jag skulle säga tvärtom… gör den verkligt kristna saken och tillåt andra att leva i sin kärlek med samma skydd som du åtnjuter! Älska din homosexuella nästa lika mycket som dig själv och låt därför honom/henne få ha samma samhällsskydd och samma emotionella glädje i samhörighet genom äktenskap som du själv får ha!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1935737.svd
Jag vill själv göra en kommentar /ett tillägg.
Jag hittade i en annan blogg ett argument att “Själv har jag inga problem med att kalla det giftermål eller något liknande så länge det rent juridiskt ger de människor som gifter sig, oavsett kön, samma rättigheter och rätten att genomföra ceremonin i en kyrka”
Va?!?!? “så länge det rent juridiskt ger de människor som gifter sig, oavsett kön, samma rättigheter och rätten att genomföra ceremonin i en kyrka” !!!!!!!!
Varför skall lagen tvinga att någon skall kunna viga sig i kyrkan? Kyrkan styrs av tro (vare sig du håller med den tron eller inte) och endast den specifika trons regler och inte lagen. Det enda intressanta är att lagen inte gör åtskillnad mellan hetro- eller homoäktenskap.
Det finns inget som säger att två personer (eller samhället) har rätt att påtvinga prästen/kyrkan att utföra en ceremoni som strider mot deras tro! Det vore djupt ohumant, odemokratiskt, orättvist, omoraliskt att göra så.
Vi måste skilja det lagliga äktenskapskontraktet från den religiösa ceremonin. Vi _kan_ inte som demokratiskt och humanisktiskt samhälle tvinga ett trossamfund eller enskild präst att utföra ceremonier som strider mot deras tro. Det har samhället inget att göra med! Om det är en trossak så är det just en trossak och inte en samhällssak eller lagsak!! Vi KAN inte och FÅR inte lagstifta trosutövning!!!
Det ända rätta är att – som i många länder – frånta religiösa samfund juridisk vigselrätt och ha en civil / sekulär vigsel/registrering som enda juridiskt erkända äktenskap/partnerskap och sen låta kyrkor få uträtta en vigselceremoni som tillfredsställer de troendes tro att äktenskapet därtill binds inför Gud och inte bara inför lagen. Men denna religiösa ceremoni har alltså ingen som helst juridisk bindning, utan endast ett religiöst komplement för de som vill det. Det innebär att de som _inte_ viger sig civilt utan endast i kyrkan ses rent juridiskt som sambo, men de som viger sig juridiskt är vigda vare sig de senare (eller innan) utför en religiös vigsel eller ej.
Är kyrkan skild från staten så är den det. Det finns inte längre någon statskyrka i Sverige, så inte ens den protestantiska kyrkan kan tvingas av lagen att utföra en ceremoni som strider mot deras tro.
De övriga kyrkorna har aldrig kunnat tvingas till det. Ingen kyrka bör någonsin kunna tvingas till det. Tro är tro. Samhällsjuridik är samhällsjuridik. De har inget med varandra att göra.